Elisabeth

Elisabeth

Cornelis Vreeswijk



 Am                  Em         Am

Elisabeth, varför Ã¤r dina Ã¶gon vÃ¥ta?

   Dm            Am  E7            Am

En vacker flicka bör mycket sällan grÃ¥ta.

    E7            Am         G     F7        E7

För det gör Ã¶gat skumt. Din vackra hand blir kall

                  Am         E7      Am

var gÃ¥ng du grÃ¥ta skall. Och det Ã¤r dumt.



Släpp ned ditt lÃ¥nga hÃ¥r och lÃ¥t din sorg bortfara.

Den kärlek som man fÃ¥r kan mycket sällan vara.

För det Ã¤r kärleks lott. Den kommer och den far.

Men hjärtat har man kvar. Och det Ã¤r gott.



Elisabeth, sov sött och dröm om sÃ¥nt som varar.

Din mamma verkar trött och sur. Och led pÃ¥ karlar.

Men se, det Ã¤r pÃ¥ tok. Din pappa han försvann.

Snart hittar hon nÃ¥n ann om hon Ã¤r klok.