Innbjudan Till Bohusln (Acordes)

7x

×

ENVIAR CORRECCIÓN

Enviar Reporte

¡Reporte enviado correctamente!

[Am7][D7] [G]

Som blÃ¥grÃ¥ d[G]yning bohusbergen r[C]ullar

i Ã¶dsligt m[Cdim]ajest[D7]ät mot havets r[G]and.

Men mellan dess kala urtidsk[C]ullar

är bördig j[Am7]ord och g[D7]ammalt bondel[G]and.



Dit tr[G7]änger Sk[C]agerack [D7] med blÃ¥a k[G]ilar,

och str[Em7]ida str[A7]ömmar klara som krist[D]all. [D7]

Och lummig l[G]övlund stÃ¥r med björk och p[C]ilar

och ask och e[Cdim]k vid l[D7]adugÃ¥rd och st[G]all.



Kom, Rönnerdahl till Ã„ngön nu om vÃ¥ren!

nu häckar ejder, gravand, mÃ¥s och trut.

I vildrosbuskarana och björnbärssnÃ¥ren

har finkarna och mesarna tittut.



PÃ¥ slÃ¥nens taggiga och svarta grenar

syns inga gröna blad, med knopp och blom,

som breder Ã¶ver grÃ¥a gärdsgÃ¥rdsstenar

ett pärlstrött flor av snövit rikedom.



Kom ut och lufta vinterdävna tankar,

pÃ¥ stigar vindlande i berg och myr,

där vinden blÃ¥ser in frÃ¥n Doggers Bankar

med doft av tÃ¥ng och salt pch Ã¤ventyr.



Och kom till LÃ¥ngevik, till sjökaptenen,

herr Johansson, som, mätt pÃ¥ havets skum,

nu vÃ¥rdar Ã¤ppelträden och syrenen,

och Ã¶rtagÃ¥rden kring sitt Tustculum.



Ja kom och se vÃ¥rt Bohuslän om vÃ¥ren,

du Rönnerdahl, som Ã¤ger blick för färg.

Här gÃ¥r pÃ¥ vinröd Ã¤ng desvarta fÃ¥ren,

och rosa skyar Ã¶ver druvblÃ¥ berg.



Här svallar myllan lilabrun kring plogen,

när Anders plöjer med sin norska häst.

Och skutor med kinesiskt vitt om bogen

pÃ¥ golfströmsgröna svall styr mot norväst.



Kom ut till oss! Här kärnar Hulda smöret,

och legornshönsen värper Ã¤gg var dag.

Här blir du frisk till hälsan och humöret,

här trivs du, Rönnerdahl, det lovar jag!



Här bygger Anders bÃ¥tar och fioler,

här kan du fiska torsk och spela vals,

och tjusa oss med kullrande trioler

ur Anders felor och din egen hals.



Kom ut till stränderna, de Ã¶dsligt sköna,

med slÃ¥n och hagtorn, böjda djupt av storm,

med gamla bÃ¥tvrak som har multnat gröna,

men Ã¤n, i brustna skrov, bär vÃ¥gens form.



Där mellan hav och land, pÃ¥ sand som skrider,

pÃ¥ tÃ¥ng som gungar, kan du ensam gÃ¥,

och leva i de längst förflydda tider,

och i ditt släktes framtid likasÃ¥