Du Liv

D A G Bm 

Gdim F#m G A D 



D Bm G A D

D Bm/A G A G A D







Du liv, vad du Ã¤ndÃ¥ Ã¤r ensamt armt,

mot den dröm vi drömde om dig!

Och dock ha vi Ã¤lskande Ã¤rligt och varmt

sÃ¥tt rosor vid villande stig. 



SÃ¥tt rosor, sÃ¥tt med vÃ¥r bäste vän,

att vattnas av dalarnas dagg -

men gingo en höstdag den vägen igen

och blödde av nässlor och tagg. 



Du liv, vad du Ã¤ndÃ¥ Ã¤r ensamt lÃ¥ngt,

när du växer i skuggans ljus!

När knopparna torka och hava det trÃ¥ngt

bland kullar av sollöst grus. 



Du sjunger oss sÃ¥nger att sorg Ã¤r kort,

lÃ¥tsar trösta när sol gÃ¥r ner -

men hav dina visors buller bort,

jag orkar ej höra dem mer! 



Här somnar en man frÃ¥n sitt eget ve,

här ar ett djur sin strid -

du liv, det var allt du hade att ge

och detta Ã¤r dödens frid.