Du lägger din förtrollning utan svek och obehag.
Du studsar fram som skum på vågen med min dragningskraft som lag.
Din viskning är ett vackert ord, ditt skrik är en fanfar.
Till lusten och den röda leken, och till drömmarna du har.
Vi talar inget konstigt språk o vi tvivlar ingenstans.
För vi vet att blir det inte nu då blir det inte alls.
Kom nä-ra, kom så nära du kan.
Ingenting hindrar dig kom ta min hand.
Så nä-ra är det enda vi kan, ingenting eller...
Kom nära... nära.
Som klippan bryter vågen så kastas jag mot skyn.
Och du lyser som en fyr i natten o lär mig me ns du styr.
Att min lycka är en vacker röst, min sorg ett instrument.
De spelar mina sånger nu, o de berättar vad som hänt.
De sjunger på ett eget språk, o de tvivlar ingenstans.
För de vet att blir det inte nu så blir det inte alls.
Kom nä-ra, kom så nära du kan.
Ingenting hindrar dig kom ta min hand.
Så nä-ra är det enda vi kan, ingenting eller...
Kom nära... nära.
Mellanspel samma ackord som refrängen.
Du säger det försiktigt att du saknar mig ibland.
Som om du var ett regn på havet som aldrig finner land.
Du vill vara kvinna nu o jag ska va din man.
Dina ögon speglar det du läser i min hand.
O där står det på ett annat språk, ett språk vi inte kan.
Där står att blir det inte nu, blir det inte alls.
Kom nä-ra, kom så nära du kan.
Ingenting hindrar dig kom ta min hand.
Så nä-ra är det enda vi kan, ingenting eller...
Kom nära... nära.
Efterspel samma ackord som refrängen.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Josef_Zackrisson
