Little Willie John - Peter Lemarc
Jag var tjugo år gammal, hon var en evighet.
Hon lärde mig leva och gråta,
hon lärde mig allt jag vet.
Men folk i stan där jag bodde,
sa hon var sjuk, eller så.
Att hon var missanpassad,
men hon var för stolt för att höra på.
Hon bodde på fel sida älven,
i en nedlagd mjölkbutik.
Jag var hennes unge älskare,
från Stallbackas bilfabrik.
Vi brukade åka omkring,
i hennes Dodge 67.
Hon sa: Vi kör hela natten,
jag vill se var alla vägar tar .
Å, låt mig höra den en sista gång.
Spela hennes älsklings-sång med Little Willie John.
Sjung för min själ, som ett långsamt farväl.
Spela upp en sorgsen sång, med Little Willie John.
Hon brukade kisa, och viska:
Du måste sticka från sta n.
Här är vi alla ihåliga, snart är Du likadan.
Hon sa: Vill Du gå på lina, så titta inte ner.
Titta inte åt sidan, blunda och tag ett steg.
Du kan få allt som Du önskar, jag ger dig vad Du vill.
Men det kostar dig mer än pengar:
Din kärlek och lite till.
Du vet, jag har skulder för livet,
jag bär på en tung gammal sten.
Men nu bränner vi ner mjölkbutiken,
och älskar i lågornas sken.
Å, låt mig höra den en sista gång...
En sång som väcker upp all längtan
En fågel flyger åter till mitt hjärta.
Känslor ingen själ kan hejda.
Jag hör orden, jag minns glädjen.
Känner smärtan.
Utan ett ord var hon borta,
jag gick till hennes mjölkbutik.
På gården en nedbrunnen Dodge,
därinne ett tomt kuvert.
Men efter veckor av tomhet,
kom ett brev utan avsändaradress.
Hon skrev: En del lär sig aldrig,
att gå när allt är som bäst.
Hon sa: Ditt liv är ditt eget,
Du äger din tanke och tid.
Låt ingen ta det ifrån dig.
Älskling, Du är en speciell individ.
Hon sa att hennes självbevarelse
sa till fötterna och gå.
Och nu var hon långt härifrån.
Det var allt.
Kyssar, puss, och hej då.
Å, låt mig höra den en sista gång...
By Guran
