O Bethlehem, du lilla stad
| | | | |
O Bethlehem, du lilla stad, hur tyst du ligger där,
| | | | | |
Försänkt i djup och drömlös sömn, när skaparundret sker.
| | | | | |
En stjärna tänds, och mörkret har över den ej makt,
| | | | | |
Och alla släktens hopp och tro stämt möte denna natt.
| | | | |
Så stilla och så oförmärkt, blir oss Guds gåva räckt,
| | | | | |
Och himlen kom till jorden ner, när ingen väntat det.
| | | | | |
Vi kan ej höra stegen. Han nalkas oss ändå,
| | | | | |
Och plötsligt som en okänd står han mitt ibland oss här.
| | | | |
Du barn av Bethlehem, vi ber: Ge våra ögon ljus
| | | | | |
Och rena hjärtat, att vi kan med dig bli barn hos Gud.
| | | | | |
Nu sjunger änglaskaror Guds lov, och vi med dem.
| | | | | |
O kom till oss, bli hos oss kvar, Guds Son. Immanuel