Hujedamej sånt barn han var- Astrid Lindgren
Hör nu på, go´vänner, så ska jag för er berätta
vad en gosse gjorde, det är nu längesen,
men nog lever minnet kvar i Smålands sköna dalar,
Katthult Lönneberga, det var den gossens hem.
Hu-je-da-mej, sånt barn han var, Ej värre tänkas kan,
Och Emil var det namn han bar, Ja, Emil hette han.
Sing-dudel-dej-sing-dudel dej, Sing-dudel-dudel-dej
Sing-dudel-dej-sing-dudel-dej, Hu-jeda-jeda-mej
Hör nu på, go´vänner, så ska jag för er berätta
vad vår Emil gjorde en dag i sköna maj.
Upp i Katthults flaggsång hissa han sin lille syster,
stod sen lugnt och såg henne hänga där på svaj.
Hu-je-da-mej, sånt barn han var, fast Ida var rätt nöjd,
ty ingen annan svävat har, på denne höga höjd.
Sing-dudel-dej-sing-dudel dej, Sing-dudel-dudel-dej
Sing-dudel-dej-sing-dudel-dej, Hu-jeda-jeda-mej
Nästa hyss han gjorde var när han i grönsakssoppan
dök på huvet ner och sen satt där stenhårt fast
uti mor sins soppskål, ty hans öron var för stora,
så det blev att fara till doktorn det med hast.
Hu-je-da-mej, sånt barn han var, tror inte också ni,
att den som blott en soppskål har, vill ej ha gossar i?
Sing-dudel-dej-sing-dudel dej, Sing-dudel-dudel-dej
Sing-dudel-dej-sing-dudel-dej, Hu-jeda-jeda-mej
Viljen I sen höra så ska jag för er berätta
vad vår Emil gjorde en dag i körsbärsti n.
Det var då han la sej full, och full blev också grisen,
jojo, det var allt ett par sköna fyllesvin.
Hu-je-da-mej, sånt barn han var, men som godtemplare
stod Emil redan nästa dag, och det var kärt att se.
Sing-dudel-dej-sing-dudel dej, Sing-dudel-dudel-dej
Sing-dudel-dej-sing-dudel-dej, Hu-jeda-jeda-mej
Och till sist, go´vänner, så kan jag för er berätta
hur i trisseboda sin far han låste in.
Stackars far försökte krypa ut igenom gluggen
Men blev fast och hang där, tills natten den bröt in.
Hu-je-da-mej, sånt barn han var, Den Emil som jag minns.
Nog är sånt illdåd mot en far, det grymmaste som finns.
Sing-dudel-dej-sing-dudel dej, Sing-dudel-dudel-dej
Sing-dudel-dej-sing-dudel-dej, Hu-jeda-jeda-mej
Hör du på, go´vänner, inte kan jag ju berätta
alla hemska hyss som vår Emil tog sej för,
men i snickarboden fick han sitta alla dagar,
tänk på det, små barn, om ni denne visa hör.
Hu-je-da-mej, sånt barn han var, i hele Småland fanns
ej nån så vild som Emil var, och ingen innan stans.
Sing-dudel-dej-sing-dudel dej, Sing-dudel-dudel-dej
Sing-dudel-dej-sing-dudel-dej, Hu-jeda-jeda-mej
