[Verse]
Nu faller dagg och nu stiger sol
men det kan du inte höra.
Du ligger utan blus och kjol
med läpparna mot mitt öra.
Tala nu allvar, ber du bestämt,
du skrattar visor och sjunger skämt.
Du kan, men vill inte göra
en sång om lyckan den sköra.
[Verse]
Nu stiger sol och nu faller dagg
för fattigt folk och för rika.
Men lyckan har en förgiftad tagg
som man bör noga undvika.
Hon stannar gärna i några da r
men när du vill hålla henne kvar
blir hennes ögon iskalla
och du blir bitter som galla.
[Verse]
Så faller daggen förutan ljud
och gräs och blader blir våta.
Och varje morgon står solen brud
fast inga brudpsalmer låta.
Ann-Katarin, du skall veta att
det finns en lycka som dör av skratt.
Men den vill smekas om natten
och den är stilla som vatten.
[Verse]
Stig upp ur sängen, Ann-Katarin,
och lyssna på något viktigt.
Det finns ett särskilt slags ädelt vin
som man bör njuta försiktigt.
För om man dricker det utan sans
förlorar det all sin forna glans
och du får kvar en tom flaska
och bittra tårar och aska.
